Tänkte jag skulle skriva lite hur det är att leva med atopisk hy.
Som liten var det som värst, det har blivit mycket bättre destu äldre jag blivit.
Då jag flyttade från Thailand till Finland som 4 åring hade det inte ännu upptäckts.
I Finland är det så annorluda klimat så huden anpassade sig inte riktigt.
Huden började klia och jag fick sår oftast på armarna och benen.
Det var så illa så jag måste gå på hudbehandling för att försöka lindra symptomerna.
Minns att jag måste sova med tyghandskar på för att inte klia sönder huden, vilket jag ändå gjorde.
Det var jätte jobbigt och obehagligt. Nu kommer det mer i vågor.
Under sommaren brukar det vara som värst, men även vintern.
På sommaren då det är varmt börjar det klia, på vintern igen är det så torrt så huden torkar ut.
Bara jag kommer ihåg att smörja mig med salva så brukar det gå bra.
Brukar ha små anfall här och där, men inte så det är jobbigt.
Men nu under de heta dagarna denna sommar kom det ordentligt.
Det kliar helatiden och huden verkar inte återhämta sig.
Tack och lov för fuktigare dagar.
Denna gång har det drabbats aldra mest i ansiktet och på ena armen.
Att tänka på då man har atopisk hy:
1. För mig hjälper det om jag har städat hem, så lite damm som möjligt.
Om jag inte dammsugar på flera dagar märker jag direkt att det börjar klia.
2. Att hålla huden fuktig. Speciellt efter duschen eller om man simmat.
3. Man måste alltid ha med sig salva, om den glöms är det jobbigt!
Är atopisk hy ärftligt?
Ja, det är det tyvärr. Oroar mig helatiden för att Lily ärver det av mig.
Nu är hon lite över 6månader gammal och hon har fortfarande perfekt hy.
Jag vill verkligen inte hon skall gå igenom det jag gick.
För mig kom det först vid 5års ålder och framåt,
så jag hoppas verkligen hon slipper det hela!
